Bästa kakfatet 2026

Villeroy & Boch Pura har tre plan av benporslin, tillverkade i Tyskland och formade med en stram, slät profil utan dekor. Benporslinet ger ytan en ljus, lätt genomskinlig lyster som vi tycker får hallonbakelser och citronmaränger att se ut som i ett konditorifönster.

Lägre än Kähler, nästan lika brett

Med 26 centimeters höjd på 27,2 centimeters diameter är Pura nästan lika brett som det är högt. Jämfört med Kähler Hammershøi är det fyra centimeter lägre och bara en knapp centimeter smalare, så tyngdpunkten hamnar närmare bordet. Pura står därför lugnare än Kähler när någon sträcker sig efter en bit. Stadigast är det ändå inte: tre plan på en stång blir topptunga när översta planet fylls och tvåplansfatet från Spode står lägre, så det är på stadgan Pura förlorar mest.

Vad benporslinet ger

Benporslinet är tunt och slätt, och glasyren gör att smörkräm och chokladsmulor släpper för en lätt fuktad disktrasa. Diskmaskin anges inte för Pura, så handdisk är det säkra valet för det tunna godset.

Det vi saknar är karaktär, och priset på omkring 1 200 kronor är högt för ett vitt fat. Pura är gjort för att försvinna bakom bakverken, och den som vill att själva fatet ska synas på bordet får mer av räfflorna hos Kähler eller det gröna motivet hos Spode Heritage Green Italian. Vitt och glansigt blir det oavsett.

Fördelen med en hel serie är att fatet går att bygga vidare på. Pura är en hel kollektion, så fler delar i samma släta benporslin kan läggas till efter hand, och då blir våningsfatet mittpunkten i en dukning som håller ihop.

Vem passar den för?

• Den som vill ha ett elegant vitt fat som inte konkurrerar med bakverken
• Dessertbufféer där bakverken ska stå i centrum
• Den som vill ha ett fat med mönster eller tydlig form

Med sina rader av små upphöjda glaspärlor är Iittala Kastehelmi ett kakfat på fot som syns innan någon har lagt något på det. Oiva Toikka formgav serien, och namnet betyder daggdroppe: när eftermiddagsljuset faller genom fatet blir pärlorna små prickar av ljus på duken.

Lågt nog för tårtspaden

Fatet är 31,5 centimeter brett men bara drygt tio centimeter högt. Den proportionen ger ett fat som knappt rör sig: en tårta kan skäras på det utan att foten gungar, och ett barn som stöter i bordskanten flyttar knappt något. Det är rätt fat när det som ska serveras är tungt och helt, som en prinsesstårta eller en kladdkaka.

Glas i vardagen

Glaset tål maskindisk, vilket gör Kastehelmi lätt att sköta efter kalaset. Glaset känns svalt och hårt mot handen och pärlorna ger ett tydligt grepp när fatet bärs. Pärlmönstret samlar dock smuts i skrevorna om grädde får torka, så det vill sköljas av samma kväll. En paj ur pajformen med löstagbar botten får gärna svalna först, eftersom glas inte gillar att gå från ugnsvarmt till rumstempererat på en gång.

Ett plan räcker inte alltid

Svagheten är ytan. Ett plan på drygt 30 centimeter rymmer en tårta eller ett par dussin småkakor, men inte både och. Den som vill bjuda på flera sorter får antingen ta fram flera fat eller välja ett våningsfat. Bredvid det mindre Ernst-fatet är Kastehelmi ändå ett stort och lugnt fat, och det klara glaset känns gediget nog för decennier av söndagsfika.

Vem passar den för?

• Den som serverar hela tårtor och pajer
• Hushåll där allt på bordet ska klara diskmaskinen
• Den som vill ha flera sorter på samma fat

I Spode Heritage Green Italian har det italienska landskapsmotivet från 1816 tryckts i djupgrönt på ett engelskt kakfat i två våningar, i stället för den blå färg som gjort serien känd. Två porslinsplan med vågade kanter hålls ihop av en dekorativ metallstång, och det gröna känns varmare och mer lantligt än den blå varianten, med en glatt, slät glasyr över trycket.

Motivet bär dukningen

Ruinerna, flodlandskapet och den detaljrika bården ger fatet så mycket mönster att enkla bakverk räcker: scones, en skål clotted cream och några gurksmörgåsar ser ut som en engelsk eftermiddag. Bården runt kanten är hämtad från 1700-talets Imari-mönster. Med bakverk i många färger blir det däremot rörigt för ögat, och vi skulle inte välja det för en regnbågstårta. Fatet gör sig bäst när det får vara det färgstarka på bordet.

Från Stoke-on-Trent till kaffebordet

Fatet tillverkas i Stoke-on-Trent, där engelskt porslin gjorts i snart tre sekler, och porslinet tål maskindisk. Det gör fatet till ett självklart köp för den som samlar på Spode eller vill ha det engelska uttrycket på bordet.

Med 23,5 centimeters höjd på 27 centimeter är Spode det lägsta våningsfatet vi har med, och det står tryggare än det smala tornet från Dorre Kafi. Priset för det är ytan: med ett plan mindre än Kähler Hammershøi får färre sorter plats. Metallstången i mitten bär båda planen och gör det tomma fatet lätt att lyfta på plats.

Vem passar den för?

• Den som dukar afternoon tea
• Den som samlar på Spodes italienska motiv
• Den som behöver tre plan för ett stort kalas

I Georg Jensen Alfredo 3 våningar har schweizaren Alfredo Häberli format tre plan i blankpolerat rostfritt stål åt det danska silverhuset, och resultatet ser lika mycket ut som en skulptur som ett serveringsfat. Den blanka ytan speglar det som ligger på planen, så en rad röda petit fours fördubblas i ytan, och stålet känns svalt och slätt mot handen.

Smalt torn kräver försiktighet

Tornet är 30 centimeter högt men bara 24 centimeter i diameter, vilket gör det till det smalaste fatet i förhållande till höjden vi har med, och ingenting annat drar ner Alfredo lika mycket. Det står fint på ett fast bord, men ett fullastat översta plan gör det topptungt, så här passar lätta petit fours bättre än tunga bullar högst upp.

Stål som klarar golvet

Det som drar upp betyget är materialet. Rostfritt stål flisar inte, får inga krackeleringar i glasyren och klarar ett fall från bordet som skulle ha betytt slutet för porslin. Det här fatet skulle vi ge i present till någon med stökiga barnbarn. Den glansiga ytan visar däremot fingeravtryck och vattenfläckar, så den behöver putsas torr med en mjuk handduk efter disken. Diskmaskin anges inte, och handdisk är det säkra för den polerade ytan.

Runt 2 700 kronor är mycket för ett kakfat, och planen på 24 centimeter rymmer färre bitar än Villeroy & Boch Pura. Man betalar för formgivningen och för ett fat som går i arv.

Stålet har en fördel till som är lätt att missa: det passar lika bra bredvid en vit servis som bredvid blåmålat porslin eller rustikt stengods, eftersom det speglar omgivningen i stället för att tävla med den.

Vem passar den för?

• Den som vill ha ett fat i metall som håller i generationer
• Den som söker en present som tål ett fall
• Den som vill ha mest yta för pengarna
• Den som ska ställa fatet på ett trångt buffébord

Ernst Kirchsteigers fikaserie har fått ett litet kakfat på fot, 20 centimeter brett och klätt i sandgrå glasyr med små prickar. Det ser handgjort och varmt ut, nästan som stengods från en lokal krukmakare, och det passar fikat för två lika bra som en tallrik dammsugare till kollegorna.

Det lilla formatet

På 20 centimeter får ungefär ett dussin småkakor plats i ett lager, eller fyra bullar. Det låter lite, men just storleken är skälet att välja det: fatet står framme på köksbordet utan att ta över, och resten av baket stannar i kakburken tills fatet behöver fyllas på. Foten lyfter kakorna 14,5 centimeter, tillräckligt för att det ska kännas dukat.

Glasyren och skötseln

Fatet tål både maskindisk och mikrovågsugn, så en kanelbulle kan värmas direkt på foten. Det är ett fat som gärna får stå framme varje dag. Den prickiga sandgrå tonen känns varm och lantlig bredvid vita koppar, men ett stänk av smält choklad syns mer på sandgrått än på vitt.

Ytan är den tydliga begränsningen, och för kalas räcker det inte. Den som vill ha ett större fat på fot får en och en halv gång diametern med Iittala Kastehelmi. Serien har också assietter, kaffe- och tekoppar, mjölkkanna och tårtfat i samma glasyr, så fatet blir lätt en del av en hel fikadukning. För under 300 kronor är Ernst ändå det fat vi skulle köpa till en första egen lägenhet.

Vem passar den för?

• Den som fikar i liten skala varje dag
• Den som redan har koppar ur Ernsts fikaserie
• Den som dukar för fler än fyra

För mindre än priset av en tårta på konditoriet får man Dorre Kafi, ett vitt porslinsfat i tre plan som hålls ihop av en stång i rostfritt stål. Det är det billigaste sättet vi hittat att få ett våningsfat på bordet, och vitt porslin gör att det inte krockar med någon servis.

Mycket fat för pengarna

Tre plan med 25,8 centimeters diameter ger nästan lika mycket yta som fat som kostar fem gånger mer, och till julbordet räcker det för både lussekatter, pepparkakor ur pepparkaksformen och en näve knäck. Porslinet känns glatt och hårt, utan den mjuka matta ytan hos dyrare handgjort gods.

Ett fat för de stora tillfällena

Vi ser Dorre som fatet man plockar fram till studentmottagningen, dopet eller julfikat, när det viktiga är att få upp många sorter i höjd och ingen vill oroa sig för ett dyrt fat bland många gäster. Går ett plan sönder är det billigt att ersätta hela fatet.

Disken och stången

Fatet tål inte maskindisk, och det är den svagaste punkten för den som dukar ofta. Varje plan behöver diskas för hand och torkas noga. Med 31 centimeters höjd på knappt 26 centimeters bredd står tornet dessutom på en smal bas, så det vickar lättare än det lägre Spode Heritage Green Italian när någon tar en bulle från översta planet.

Glasyren är vit och slät utan dekor, fin men anonym, och vitt porslin mot blankt stål är ett säkert kort för ögat. Det här är ett praktiskt fat, inte ett arvegods, och den som vill ha samma tre plan med mer känsla i godset får betala runt 900 kronor för Kähler Hammershøi.

Vem passar den för?

• Den som vill se hur ett våningsfat fungerar hemma innan ett dyrare köp
• Studentkalas, dop och julfika en gång om året
• Den som inte orkar handdiska tre plan